Att bygga hus

Det hela började som ett husbygge utan någon egentligen ritning. Men när en stadig grund snabbt hade lagts på plats var det naturligt att fortsätta bygga. En ritning gjordes och allt eftersom tiden gick blev huset både större och högre. Det fick fina fönster och målades med klara färger. De misstag som skedde under byggandet var oftast inte så stora och reparerades på en gång.

Ägarna till huset trivdes bra och inredde olika delar av huset efter deras eget tycke och smak. Efter att ha bott i huset en tid avtog byggandet gradvis och huset fick fler och fler skavanker som inte åtgärdades. En dag var allt byggmaterial slut och motvilligt bestämde sig ägarna för att avsluta det bygge som de tyckte så mycket om och var så stolta över. De flyttade ut ur det halvfärdiga huset, som stod kvar tomt och övergivet.

Färgen bleknade och det fina huset förlorade sin charm. Då och då kom någon av ägarna tillbaka till det med lite byggmaterial, i hopp om att kunna fortsätta byggandet. Men påbyggnaden blev skev och såg ut att falla ihop när som helst.

Till slut bestämde sig ägarna för att träffas och och med husets ritning framför sig insåg de att huset inte riktigt hade blivit som de från började hade tänkt sig. De bestämde sig för att dra ett sträck över den gamla ritningen och började skissa på något nytt.

En bild av en fin, liten stuga dit de kunde åka då och då växte fram. Med samma stabila grund som huset, men i mindre skala. Ett bygge som i skrivande stund håller på att ta form och växa fram.

Ofta behöver ritningar göras om, saker måste läggas till eller tas bort. Men ibland måste man börja på en helt ny ritning, där det bästa från den gamla ritningen får följa med.

Det blir kanske inte alltid som man har tänkt sig, men det kan bli bra ändå.

Tre veckor, mycket kärlek och många mil senare

Hemkommen efter att ha varit ute på resande fot i nästan tre hela veckor. Fantastiska veckor som har innehållit allt och lite till. Jag har umgåtts med underbara, älskade vänner som jag träffar alltför sällan. Träffat och lärt känna många nya människor. Besökt nya platser och gjort saker jag aldrig tidigare provat på.

Skrattat tills jag gråtit och gråtit tills jag skrattat. Reparerat det som varit trasigt och börjat bygga något nytt. Varit på utbildning och fått bra verktyg inför det kommande årets utmaningar. Många nya intryck och upplevelser på  kort tid. Enormt trött men samtidigt så otroligt glad över den här fina avslutningen på en alldeles, alldeles underbar sommar!

Ett fotografi

 

Det vankas flytt, uppbrott, nystart. Ett perfekt tillfälle att göra sig av med gamla och plats för det nya. Jag rensar bland mina papper och grejer, slänger det mesta men sparar några få saker. Ut ur en bok faller ett fotografi på en 13-årig flicka med långt, ljusbrunt hår. Hon tittar inte in kameran, utan blickar bortåt och ser märkbart besvärad ut. 

Fotografiet är taget för många år sedan men jag känner igen flickan mycket väl. Osäkerheten som hon utstrålar på bilden minns jag tydligt, hur hon gömde sig bakom sitt långa hår och inte vågade ta plats. Hur hon ofta sneglade och lyssnade på andra, innan hon vågade uttrycka sin åsikt.

Samtidigt var hon en glad person med många vänner och när hon väl talade lyssnade folk på henne. En blomma som vid den tiden inte slagit ut och visat sin fulla potential och skönhet.

Idag har flickan på bilden hunnit bli en ung kvinna och det långa ljusbruna håret är något kortare, mörkare och lockigt. Hon håller huvudet högt, är stolt över den hon är och hon vågar tro på sig själv. Jag tittar länge på fotografiet innan jag sätter tillbaka det i boken och lägger ner den bland sakerna som ska sparas.

Fotografiet är en påminnelse om att även den blomma som vid första anblicken inte ser ut att vara mycket för världen, kan växa till sig och slå ut i full blom.

Kloka ord

Den bästa sommaren

När vintermörkret ligger tungt över vårt land och kylan får varenda liten cell i kroppen att frysa är det svårt att inte längta efter sommaren. Bruna ben, ljusa sommarnätter och festivaler.  Förväntningarna byggs upp allt eftersom juni månad närmar sig; "Den här sommaren ska bli den bästa någonsin!". 

Antiklimax och sedan sitter man där i slutet av augusti och undrar vart sommaren tog vägen. Men kanske är det halva grejen med sommaren att man under resten av året ska ha något att längta till?

Sommaren 2011 har dock varit något alldeles särskilt. Utan att överdriva kan jag säga att den hittills HAR varit den bästa någonsin! Den har liksom varit sådär löjligt bra, bättre än jag ens hade kunnat föreställa mig i vintras då alltför många minusgrader styrde min vardag. 

På begäran: ett gäng bilder för att försöka beskriva det som jag annars skulle behöva alltför många ord för att säga!

Skogsplantering! Världens bästa sommarjobb som varade i endast två veckor, men gjorde susen för min ekonomi!

Jag har spenderat många dagar i en stad med odrickbart vatten.

Suttit vid vattnet och skrattat med en bästa vän!

Cyklat många mil med mina bruna (ja faktiskt!) ben!

Dansat till Robyns fantastiska musik! Vilken kvinna alltså!

Födelsedagspicknick-i-växthus-eftersom-väderansvarige-(undertecknad)-inte-hade-skött-sitt-jobb!

Fikat med en snygg vän!

Lycka över att solen aldrig går ner och dagarna på så sätt blir oändligt långa.

Varit på många bra (och mindre bra) konserter!

Träffat vänner som jag inte sett på år och dar!

Ätit lunch på en brygga med en av dom bästa jag vet!

Umgåtts i dagarna fyra med en annan bästa vän!

Vaknat upp till den här utsikten.

Hängt med fina kusiner!

Dansat med två stjärnor i ösregn...

...till tonerna av Movits!

Strosat på en favoritgata i ett annat, men inte främmande, land.

Läst böcker, varit ledig och bara njutit av livet!

 Och det bästa av allt är att sommaren inte är slut än!

It's all about the little things - part 5

Hon ropar mitt namn, gång på gång, innan jag slutligen hör och frågande vänder mig om. Hon stödjer sig mot sina kryckor, kroppen är hopsjunken av hennes höga ålder och ansiktet har djupa, vackra fåror. Kvällssolen letar sig in genom ett nytvättat fönster och får hennes ljusa hår att se ännu vitare ut.

"Jag vill bara krama dig!" säger hon med sin spröda röst och ler med hela ansiktet.

Vi kramar varandra och jag vet att det är precis ett sådant här ögonblick som jag kommer att minnas den dagen hon inte längre finns mitt ibland oss. 

En resa bakåt i tiden

Tillbaka i staden som för tre år sedan var mitt hem under sju månader. Det känns som en evighet sen, men när jag kliver ut ur flygplanet känner jag mig genast hemma. Det mesta är sig likt - tyskar som tycker att svenska flickor är det bästa som hänt världen, resor med s-bahn som alltid slutar i en skrattfest och välklädda gamla par strosandes hand i hand på stan.

Jag och mitt ressällskap lever under fem dagar det ljuva livet och återupplever gamla minnen. Vi skrattar tills magen värker, dansar sönder våra fötter och leker turister i vår gamla hemstad. Det känns fint att vara tillbaka och trots att det mesta är sig likt inser jag något som inte är det - nämligen jag själv.

Halvåret i Tyskland är ett viktigt och roligt, men avslutat kapitel. Ett fint minne som jag gärna återvänder fler gånger till!