Melissa Horn

Än en gång leverar hon!

Om och om igen lyssnar jag på den här låten, älskar piano solot och önskar att jag skulle besitta hennes förmåga att skriva fantastiska texter!

Where did we go wrong?

Det finns en sorg i mig, lågt rankad bland alla de andra sorgerna, men som med jämna mellanrum kommer upp till ytan och gör sig påmind. Sorgen över oavslutade relationer, där vänskapen eller kärleken gradvis mattades av och bleknade bort. Det som tidigare var så viktigt förlorade någonstans längs vägen sitt värde, utan att jag egentligen förstod vad som hände.

Det skrämmer mig att vissa människor som en gång hade en så stor plats i mitt hjärta idag nästan känns som främlingar. Vänskap eller kärlek tills döden skiljer oss åt, finns det relationer som är eviga? Kanske är det så att vissa vänner under en period i ens liv är väldigt betydelsefulla för en, men när nästa steg på resan ska tas hamnar man i osynk. Man gör olika vägval och går längre och längre bort ifrån varandra.

Mitt i allt prat om hur viktigt det är att vårda sin kärleksrelation är det lätt att glömma bort att samma sak gäller för vänskapsrelationer. Dom kräver också underhåll, reparation och påbyggnad. I mitt liv har jag många pärlor som jag inte skulle vilja byta bort, inte ens för allt guld i hela världen! Men kanske kommer det en dag ändå att ske, att en pärla ersätts av en annan och så rullar det på. Det gäller att njuta så länge man få sola sig en pärlas glans, ta vara på varje litet skimrande ögonblick och att aldrig ta någon för givet

Trots att sorgen fortfarande finns i mig har den ingen chans att mäta sig med glädjen över vad dessa människor givit mig och alla fina minnen vi har tillsammans!

Konsten att prioritera

Att kunna prioritera är en konst och sannerligen inte en av mina medfödda talanger. Ibland förundras jag över min oförmåga att prioritera och trots att samma scenario utspelar sig gång på gång verkar jag aldrig lära mig.

Inför varje ny termin under min skoltid lovade mig själv att inte skjuta upp saker till sista sekunden. Ändå slutade det med att jag satt jag där, en natt i november, och skrev en romananalys på en bok av Charles Dickens. Pluggade tyska glosor precis innan lektionen eller satte ihop en  redovisning om algblomning i bussen på väg till skolan. Bara för att nämna några av de tillfällen då jag, trots ordentligt med förberedelsetid, samlat saker på hög och sedan fått göra det under stress och tidspress.

Att saker och ting oftast har löst sig och gått bra har på något sätt rättfärdigat detta beteende och jag har fortsätt på samma sätt, år efter år. Låt säga att jag har fem punkter på min "att göra lista", varav två av dessa är självklara att ta itu med först. Men istället för att göra det börjar jag med de tre andra, inte lika viktiga eller brådskande punkterna.

Skriver vykort och pysslar istället för att organisera mina saker som ska bli kvar här hemma. Sortera gamla papper istället för att lokalisera golvet i mitt rum som göms under ett berg av kläder. Målar naglarna istället för att packa.

Eller som nu- skriver blogginlägg om konsten att prioritera istället för att faktiskt prioritera och göra det som behöver bli gjort.