It's all about the little things - part 3

Långpromenad i regnet med lillebror. Min blöta jacka klibbar mot huden och jag fryser, men det gör ingenting.

Vi pratar om allt mellan himmel och jord och jag känner mig tacksam för att min enda bror också är världens bästa!

Ett färdigskrivet kapitel

I januari checkade jag in, ny på ett jobb som jag inte hade tidigare erfarenheter av. Kände mig ung, en aning osäker och lite vilsen. Idag, fem månader senare, har jag checkat ut och all osäkerhet är som bortblåst. Det har varit en tid av ständiga utmaningar, att våga möta mina rädslor.  Jag har utvecklas otroligt mycket, både som person och i min yrkesroll. 

Aldrig hade jag väl kunnat tro att det här jobbet skulle vara så roligt, betydelsefullt eller givande.  Jag har lärt känna mig själv bättre, mina brister men framförallt mina styrkor. De gåvor som jag besitter har fått komma till användning och saker som jag inte trodde att jag kunde har visat sig vara mina styrkor.

Det är sällan jag brukar känna mig nöjd med något som jag har presterat, fokuserar på bristerna istället för det som är bra. Men under dessa fem månader är det någonting som har förändrats. Kanske beror det på allt beröm, alla positiva ord och det förtroende som jag faktiskt har fått av mina arbetskamrater. 

Det känns som att jag har vuxit flera centimeter, jag vågar tro mig på själv och känner mig nöjd med vad jag har presterat. Nöjd, ett ord som smakar bra på tungan. Jag vet att jag har gjort mitt bästa och i det här fallet har det räckt längre än jag någonsin hade kunnat drömma om. 

Mod, glädje och tillit är tre ord som får sammanfatta det som jag tar med mig från den här tiden. Jag känner mig nu redo för nästa steg på min resa.

Allra käraste syster

När jag kommer på morgonen för att väcka mina systrar hittar jag dem sovande bredvid varandra i den äldre systerns säng. Förvånad undrar jag om de har sovit tillsammans hela natten och den yngre systern berättar att hon gått dit under natten när hon inte kunde sova.

Tänk att få ha en storasyster att krypa ned bredvid när den egna sängen känns för stor och läskig! En trygghet som jag och min yngre syster alltid har haft i varandra och som nu våra yngsta systrar delar.

Det är så fint att få betrakta det på avstånd och veta att de pratar om saker som ingen annan förstår och delar hemligheter som ingen annan känner till.

Sådär som bara systrar kan göra.

It's all about the little things - part 2

Plötsligt plingar mobilen till och i inkorgen hittar jag ett sms fyllt med fina ord från en mycket kär vän, som det var alldeles för längesen jag sist träffade.

Oväntade sms - lycka i litet format!

It's all about the little things - part 1

"Att du har vackert hår!" utbrast kassörskan med ett leende, när hon tittade upp för att ta betalt för de inscannade varorna.

Ibland är några vänliga ord från en främling allt som behövs för att det ska bli en bra dag!

Trots den mycket bristfälliga uppdateringen har jag inte slutat skriva. Det är bara det att mina tankar som blir till ord på ett papper inte kan publiceras här. När man känner allt och ingenting på samma gång är det nog bäst att försöka skapa någon slags ordning i kaoset först, innan man låter någon annan få ta del av det.

Då, nu, framtiden.

För snart fyra år sedan sprang jag och mina klasskamrater ut ur skolan, iklädda vita mössor sjungandes studentsången. Framtiden var vår och hela världen låg framför våra fötter. Lyckan över att äntligen få stå på egna ben och fatta sina egna beslut var härlig. Men efter en tid smög sig känslan av stress och ångest på. Alla dessa valmöjligheter, att hela tiden känna att man måste fatta rätt beslut. Att inte kasta bort sin tid, utan leva livet men samtidigt tänka på framtiden.

Fyra långa, händelserika år. Alla har vi sedan dess fattat många beslut, en del beslut mer avgörande än andra. Någon har gift sig, någon annan väntar barn. Någon är snart färdigutbildad medan någon annan bor kvar hemma hos sina föräldrar och jobbar. Våra liv idag avspeglar kanske inte de drömmar som vi hade då. Saker har förändrats under resans gång och nya mål har satts upp. Man väljer olika och det finns inga rätt eller fel. Det gäller bara att hitta sin egen väg. 

Jag känner att jag har hittat min väg och om fyra månader bär den mig till en ny stad i ett främmande land. En stad där jag ska spendera nästan ett helt år av mitt liv, jobba för inga pengar alls men bli många erfarenheter rikare. När jag tänker på det som komma skall, även kallat framtiden, får jag en bra magkänsla.Inte minsta spår av ångest eller rädslan för att ha fattat fel beslut.

Det är inte många kompisar från min gymnasietid som jag idag har kontakt med. Vissa har jag glidit ifrån, vilket jag tror är naturligt då man kommer till ett sådant stort vägskäl i livet. När vi delade den trygga vardagen i skolan hade vi mycket gemensamt, men när studenten var tagen märktes det snabbt åt hur olika håll vi drog.

Andra vänner som har försvunnit längs vägen kan jag sakna ibland, men tröstar mig med att det är så det fungerar. Människor kommer och går i ens liv. Saknaden av de gamla vännerna är inte speciellt stor i förhållandet till tacksamheten och glädje över alla de nya människorna som har kommit in i mitt liv under de senaste åren.

Om några veckor är det min lillebrors tur att springa ut ur skolan, iförd sin vita studentmössa, för att möta livet och framtiden. En resa som kanske inte alltid blir som man har tänkt sig, men som är spännande, rolig, utmanande och alldeles, alldeles underbar!