Ett fotografi

 

Det vankas flytt, uppbrott, nystart. Ett perfekt tillfälle att göra sig av med gamla och plats för det nya. Jag rensar bland mina papper och grejer, slänger det mesta men sparar några få saker. Ut ur en bok faller ett fotografi på en 13-årig flicka med långt, ljusbrunt hår. Hon tittar inte in kameran, utan blickar bortåt och ser märkbart besvärad ut. 

Fotografiet är taget för många år sedan men jag känner igen flickan mycket väl. Osäkerheten som hon utstrålar på bilden minns jag tydligt, hur hon gömde sig bakom sitt långa hår och inte vågade ta plats. Hur hon ofta sneglade och lyssnade på andra, innan hon vågade uttrycka sin åsikt.

Samtidigt var hon en glad person med många vänner och när hon väl talade lyssnade folk på henne. En blomma som vid den tiden inte slagit ut och visat sin fulla potential och skönhet.

Idag har flickan på bilden hunnit bli en ung kvinna och det långa ljusbruna håret är något kortare, mörkare och lockigt. Hon håller huvudet högt, är stolt över den hon är och hon vågar tro på sig själv. Jag tittar länge på fotografiet innan jag sätter tillbaka det i boken och lägger ner den bland sakerna som ska sparas.

Fotografiet är en påminnelse om att även den blomma som vid första anblicken inte ser ut att vara mycket för världen, kan växa till sig och slå ut i full blom.