Life is about creating yourself.
tisdag 22 januari 2013
söndag 20 januari 2013
"Dör-jag-nu-så-dör-jag-lycklig"
Min
samling av "dör-jag-nu-så-dör-jag-lycklig"-ögonblick blir allt större
för varje vecka som går och den här fantastiska dagen har bjudit på inte mindre än två sådana stunder.
”Det är fett norrsken ute nu”
meddelar någon på Facebook, jag släpper omedelbart allt jag har för händerna
och slänger på mig ytterkläderna. Kopplar hunden och tillsammans promenerar vi rakt
ut i natten där både halvmånen och norrskenet sprider ljus. Följer hårda
skoterspår som leder oss bort från byn och in i skogen. Inte en enda gång
tittar jag ner för att se var jag sätter mina fötter, blicken är hela tiden
vänd uppåt och norrut. Likt eldslågor dansar norrskenet på himlavalvet och
bildar olika formationer.
Plötsligt ökar det i intensitet, färgerna blir allt starkare och rörelserna större. Jag stannar upp, knarret under skorna tystnar omedelbart och hunden står blixtstilla bredvid mig. En böljande grönfärgad båge spänns över hela himlen och jag sväljer hårt som i ett försök att samla mig, men det går inte då varenda liten cell i mig verkar ha fått glädjefnatt.
Solen står högre upp på
himlen än den gjort tidigare i år och ger ett guldskimrande ljus åt skogens snöklädda
trädtoppar. Jag åker skidor uppför en backe som aldrig verkar vilja
plana ut men kämpar envist på trots trötta ben. Först när jag kommit fram till det ställe där skogsvägen
inte längre skuggas av höga tallar och solens strålar får fritt spelrum på den
vita snön stannar jag. En lång stund står jag där uppe på höjden, blickar ner över dalen
och pustar ut.
Hunden står startklar några meter framför mig, jag sätter skidorna parallellt och släpper sedan kontrollen. Utför och framåt, solen i ögonen och stavarna rakt upp i luften. Det går fort, nästan lite för fort, men jag bromsar ändå inte. Frihetskänslan fyller hela mig och ögonen tåras, om det beror på fartvind eller lyckorus vet jag inte. När jag mindre än 20 sekunder senare åter har horisontell mark under skidorna pumpar adrenalinet fortfarande och just där och då tänker jag att jag inte kan begära mer av livet.
Hunden står startklar några meter framför mig, jag sätter skidorna parallellt och släpper sedan kontrollen. Utför och framåt, solen i ögonen och stavarna rakt upp i luften. Det går fort, nästan lite för fort, men jag bromsar ändå inte. Frihetskänslan fyller hela mig och ögonen tåras, om det beror på fartvind eller lyckorus vet jag inte. När jag mindre än 20 sekunder senare åter har horisontell mark under skidorna pumpar adrenalinet fortfarande och just där och då tänker jag att jag inte kan begära mer av livet.
Plötsligt ökar det i intensitet, färgerna blir allt starkare och rörelserna större. Jag stannar upp, knarret under skorna tystnar omedelbart och hunden står blixtstilla bredvid mig. En böljande grönfärgad båge spänns över hela himlen och jag sväljer hårt som i ett försök att samla mig, men det går inte då varenda liten cell i mig verkar ha fått glädjefnatt.
tisdag 15 januari 2013
The return of the daylight
Efter närmare två månader av mörker är ljuset äntligen tillbaka och det med besked. Jag jublade högt när solen för första gången orkade hela vägen upp bakom bergen på andra sidan älven. För varje dag som går blir det hela tiden lite ljusare och jag står ofta hänförd och betraktar himlavalvet. Det är så vackert att det nästan gör ont och dagar som dessa slår mitt hjärta extra hårt för min hembygd.
Långväga besök, kalla dagar och skidåkning - januari har börjat bra.
Långväga besök, kalla dagar och skidåkning - januari har börjat bra.
2012 - the year of my life
Det är med glädje och stolthet som jag blickar
tillbaka på ett år som varit fyllt av utmaningar, äventyr och framgångar. En
tolv månader lång fullspäckad resa vars intensitet sällan avtog. 2012 blev året
då extra allt snarare var regel än undantag. Prövningarna har aldrig varit
större, men samtidigt har jag nog inte tidigare varit så genuint glad, nöjd eller haft så roligt.
Ett fantastiskt år som gav mig flera viktiga verktyg att använda i det
fortsatta byggandet av min framtid.
Mitt jobb som volontär på ett
hostel för hemlösa utmanade mig på sätt som för någon utomstående kan vara
svårt att förstå. Jag har upplevt situationer som de flesta förmodligen aldrig
kommer att hamna i och att tillbringa så mycket tid med trasiga och utsatta människor
är inget man går oberörd igenom. Om jag tyckte att jag var öppensinnad förut så
är det ingenting jämfört med vad jag har blivit under det senaste året. En
enorm respekt för människor, avsett bakgrund eller social ställning, har vuxit
fram och varit ett betydelsefullt verktyg i mitt arbete. Jag är inte rädd för
det okända, snarare nyfiken och intresserad.
Under de sista månaderna på jobbet
växte jag mycket i min arbetsroll och började allt starkare känna att jag hade
hittat rätt. Bekräftelse från omgivningen förstärkte känslan, mina kollegor lovordade mig och jag fick beröm ända uppifrån de högsta cheferna inom
organisationen. När jag med tårar i ögonen lämnade mitt älskade jobb för att
flytta tillbaka till Sverige kände mig så tacksam och stolt över mitt år. På
ryggen hängde min ryggsäck fylld av fantastiska erfarenheter, nya lärdomar och
ett gott självförtroende. Jag hade inte bara lyckats göra folk i min omgivning
mer än nöjda, utan även levt upp till mina egna förväntningar. Jag är på rätt
väg och har uppenbarligen mycket av det som krävs för att nå mitt mål. Det
känns stort!
2012 blev sannerligen ett år då
jag i olika jobbsammanhang fick visa vad jag går för. Tillbaka på svensk mark
igen fick jag ett oväntat jobberbjudande från SVT som jag utan att tveka
tackade ja till. Ett jobb som jag inte hade någon som helst tidigare erfarenhet
av, men som visade sig passa mig alldeles utmärkt. Många slitsamma arbetstimmar
under få dagar, samtidigt som det var fantastiskt rolig och lärorik upplevelse.
Jag har lärt mig att med en öppen attityd klarar jag det mesta och förmodligen
också bra mycket bättre än jag själv trodde att jag skulle göra.
Jag har utforskat okänd mark och många
gånger fallit fritt samtidigt som jag verkligen har landat i mig själv. Jag känner
mig starkare och tryggare än tidigare, vet mitt eget värde och vågar stå upp
för den jag är. En trygghet som inte är bunden till någon plats eller några
människor. Jag har bott i ett land långt bort från min familj och mina närmaste
vänner, inte haft några andra svenskar i min närhet och större delen av min
vakna tid har jag pratat engelska. Saker som jag egentligen inte har sett som
någon utmaning, men som man såklart ändå växer och lär sig saker av. Jag har
upptäckt och lära känna helt nya sidor hos mig själv, som ett resultat av
otaliga flygturer där jag bara kastat mig ut utan en tanke på om det ens skulle
bära eller vart jag skulle landa.
Att flytta tillbaka till Sverige
visade sig vara en större prövning än väntat, även om jag var mentalt förberedd
på det. Det var kämpigt att hitta en ny plats i ett gammalt och välbekant
sammanhang, men jag gav mig tusan på att göra något bra av månaderna hemma i
Tornedalen. En tuff tid då mycket av det som hänt tidigare under året var redo
att bearbetas, men min beslutsamhet gav resultat och jag kan nu nöjt blicka
tillbaka på fina månader.
Det frö av kreativitet som hade
såtts året tidigare växte till sig och slog under 2012 ut i full blom. Kameran
hängde med mig överallt, jag klippte och klistrade i timmar men framför allt så
skrev jag. Mer regelbundet än tidigare och mest vardagsbetraktelser till
bloggen, men när jag började kursen i kreativt skrivande utmanades jag också
till att skriva längre skönlitterära texter. Jag kan tydligt se min egen
utveckling och hoppas kunna fortsätta den även under det nya året.
Jag kommer att minnas 2012 som
händelsernas år, då minnen för livet skapades. Ett år då jag vågade och klarade
av mer än jag någonsin hade trott var möjligt. En tid då jag verkligen levde i
nuet och älskade livet. Det finns mycket mer att säga om det kanske hittills roligaste
året i mitt liv, men jag sätter punkt här och blickar framåt. Min magkänsla
säger mig att det nya året kommer bli minst lika intensivt och bra som föregående
år.
2013 – let’s do this!
2013 – let’s do this!
måndag 14 januari 2013
THUMBS UP FOR 2012
Skrattattacker mitt i natten tillsammans med min italienska lillasyster
Sova i tält, hänga med sköna kollegor och bestiga Storbritanniens högsta "berg"
Word
Promenad i Holyrood Park en solig dag i mars
Påskmiddag med ett skönt gäng
Roadtrip till mysiga North Berrwick
Lyckan över att solen skiner och solglasögonen sitter där dom ska
Eftermiddagsrast tillsammans med fina kollegor
Roadtrip med min italienska lillasyster och skotska extrapappa
Glatt humör trots tråkigt väder
Mitt sätt att uppmärksamma Sveriges nationaldag
Robyn + Coldplay + ösregn = MAGI
Fika med vänner, sittandes på en utomhusservering trots att det egentligen är lite för kallt, är fint
Partytricket som imponerade stort på folk
Min syster har fattat grejen!
Bestigning av Ben Lomond - en av årets absolut bästa dagar!
DECEMBER 2012
Lagom till första advent plockades ljusstakarna fram och spred välbehövligt ljus under årets mörkaste veckor...
...då det sällan blev ljusare än såhär...
...och solen orkade sig aldrig över de finska bergen
Luciamorgon med mina systrar i tåget
Luciakväll i byn, fin kväll. Ett luciatåg som det fullkomligt strålade om och tornedalska män som sjöng så vackert på meänkieli att jag fick gåshud. Dessutom fick jag med kort varsel rycka in som pianist på en låt, längesen sist men det gick bra ändå!
Jag levde i ett kreativt kaos och pysslade till långt in på nätterna...
Gjorde en hel hög med julkort...
...som skickades iväg till nära och kära!
Var utomhus mycket med en favoritkille...
...och njöt av snö och kyla!
Firade min födelsedag några dagar för tidigt
Bästa SB kom på besök och vi hade fina dagar tillsammans
Åt kladdkaka, planerade vår resa och kom egentligen inte fram till så mycket vettigt, men kul var det!
Jag firade min 24e födelsedag och blev ihågkommen av fantastiska vänner som skickade paket med posten
Vägbeskrivning till brevbäraren för att vara säker på att paketet hamnade rätt!
Hur roliga och påhittiga vänner har jag inte?!
Åkte uppåt och inåt i vårt avlånga land för att hälsa på farmor och farfar
Förundrades av mängden snö som stadigt ökade ju längre norrut vi kom
Midvintersolståndet firades med fyrverkerier och många minusgrader
Inslagning av julklappar
Julaftonspromenad på oplogade skogsvägar
Shine your light and let the whole world see
Julaftonsmiddag med fina syskon och kusiner
Juldagsfika i det stora röda huset
Årets sista dagar tillbringades med en bästa vän...
...och jag var väldigt peppad på 2013!
Hejdå 2012, TACK för att du varit ett så händelserikt och fantastiskt roligt år!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)