söndag 20 januari 2013

"Dör-jag-nu-så-dör-jag-lycklig"

Min samling av "dör-jag-nu-så-dör-jag-lycklig"-ögonblick blir allt större för varje vecka som går och den här fantastiska dagen har bjudit på inte mindre än två sådana stunder.

Solen står högre upp på himlen än den gjort tidigare i år och ger ett guldskimrande ljus åt skogens snöklädda trädtoppar. Jag åker skidor uppför en backe som aldrig verkar vilja plana ut men kämpar envist på trots trötta ben. Först när jag kommit fram till det ställe där skogsvägen inte längre skuggas av höga tallar och solens strålar får fritt spelrum på den vita snön stannar jag. En lång stund står jag där uppe på höjden, blickar ner över dalen och pustar ut. 

Hunden står startklar några meter framför mig, jag sätter skidorna parallellt och släpper sedan kontrollen. Utför och framåt, solen i ögonen och stavarna rakt upp i luften. Det går fort, nästan lite för fort, men jag bromsar ändå inte. Frihetskänslan fyller hela mig och ögonen tåras, om det beror på fartvind eller lyckorus vet jag inte. När jag mindre än 20 sekunder senare åter har horisontell mark under skidorna pumpar adrenalinet fortfarande och just där och då tänker jag att jag inte kan begära mer av livet.



”Det är fett norrsken ute nu” meddelar någon på Facebook, jag släpper omedelbart allt jag har för händerna och slänger på mig ytterkläderna. Kopplar hunden och tillsammans promenerar vi rakt ut i natten där både halvmånen och norrskenet sprider ljus. Följer hårda skoterspår som leder oss bort från byn och in i skogen. Inte en enda gång tittar jag ner för att se var jag sätter mina fötter, blicken är hela tiden vänd uppåt och norrut. Likt eldslågor dansar norrskenet på himlavalvet och bildar olika formationer. 

Plötsligt ökar det i intensitet, färgerna blir allt starkare och rörelserna större. Jag stannar upp, knarret under skorna tystnar omedelbart och hunden står blixtstilla bredvid mig. En böljande grönfärgad båge spänns över hela himlen och jag sväljer hårt som i ett försök att samla mig, men det går inte då varenda liten cell i mig verkar ha fått glädjefnatt. 

tisdag 15 januari 2013

The return of the daylight

Efter närmare två månader av mörker är ljuset äntligen tillbaka och det med besked. Jag jublade högt när solen för första gången orkade hela vägen upp bakom bergen på andra sidan älven. För varje dag som går blir det hela tiden lite ljusare och jag står ofta hänförd och betraktar himlavalvet. Det är så vackert att det nästan gör ont och dagar som dessa slår mitt hjärta extra hårt för min hembygd.

Långväga besök, kalla dagar och skidåkning - januari har börjat bra.

2012 - the year of my life

Det är med glädje och stolthet som jag blickar tillbaka på ett år som varit fyllt av utmaningar, äventyr och framgångar. En tolv månader lång fullspäckad resa vars intensitet sällan avtog. 2012 blev året då extra allt snarare var regel än undantag. Prövningarna har aldrig varit större, men samtidigt har jag nog inte tidigare varit så genuint glad, nöjd eller haft så roligt. Ett fantastiskt år som gav mig flera viktiga verktyg att använda i det fortsatta byggandet av min framtid. 
 


Mitt jobb som volontär på ett hostel för hemlösa utmanade mig på sätt som för någon utomstående kan vara svårt att förstå. Jag har upplevt situationer som de flesta förmodligen aldrig kommer att hamna i och att tillbringa så mycket tid med trasiga och utsatta människor är inget man går oberörd igenom. Om jag tyckte att jag var öppensinnad förut så är det ingenting jämfört med vad jag har blivit under det senaste året. En enorm respekt för människor, avsett bakgrund eller social ställning, har vuxit fram och varit ett betydelsefullt verktyg i mitt arbete. Jag är inte rädd för det okända, snarare nyfiken och intresserad.

Under de sista månaderna på jobbet växte jag mycket i min arbetsroll och började allt starkare känna att jag hade hittat rätt. Bekräftelse från omgivningen förstärkte känslan, mina kollegor lovordade mig och jag fick beröm ända uppifrån de högsta cheferna inom organisationen. När jag med tårar i ögonen lämnade mitt älskade jobb för att flytta tillbaka till Sverige kände mig så tacksam och stolt över mitt år. På ryggen hängde min ryggsäck fylld av fantastiska erfarenheter, nya lärdomar och ett gott självförtroende. Jag hade inte bara lyckats göra folk i min omgivning mer än nöjda, utan även levt upp till mina egna förväntningar. Jag är på rätt väg och har uppenbarligen mycket av det som krävs för att nå mitt mål. Det känns stort!

2012 blev sannerligen ett år då jag i olika jobbsammanhang fick visa vad jag går för. Tillbaka på svensk mark igen fick jag ett oväntat jobberbjudande från SVT som jag utan att tveka tackade ja till. Ett jobb som jag inte hade någon som helst tidigare erfarenhet av, men som visade sig passa mig alldeles utmärkt. Många slitsamma arbetstimmar under få dagar, samtidigt som det var fantastiskt rolig och lärorik upplevelse. Jag har lärt mig att med en öppen attityd klarar jag det mesta och förmodligen också bra mycket bättre än jag själv trodde att jag skulle göra.
Jag har utforskat okänd mark och många gånger fallit fritt samtidigt som jag verkligen har landat i mig själv. Jag känner mig starkare och tryggare än tidigare, vet mitt eget värde och vågar stå upp för den jag är. En trygghet som inte är bunden till någon plats eller några människor. Jag har bott i ett land långt bort från min familj och mina närmaste vänner, inte haft några andra svenskar i min närhet och större delen av min vakna tid har jag pratat engelska. Saker som jag egentligen inte har sett som någon utmaning, men som man såklart ändå växer och lär sig saker av. Jag har upptäckt och lära känna helt nya sidor hos mig själv, som ett resultat av otaliga flygturer där jag bara kastat mig ut utan en tanke på om det ens skulle bära eller vart jag skulle landa.

Att flytta tillbaka till Sverige visade sig vara en större prövning än väntat, även om jag var mentalt förberedd på det. Det var kämpigt att hitta en ny plats i ett gammalt och välbekant sammanhang, men jag gav mig tusan på att göra något bra av månaderna hemma i Tornedalen. En tuff tid då mycket av det som hänt tidigare under året var redo att bearbetas, men min beslutsamhet gav resultat och jag kan nu nöjt blicka tillbaka på fina månader. 
 
Det frö av kreativitet som hade såtts året tidigare växte till sig och slog under 2012 ut i full blom. Kameran hängde med mig överallt, jag klippte och klistrade i timmar men framför allt så skrev jag. Mer regelbundet än tidigare och mest vardagsbetraktelser till bloggen, men när jag började kursen i kreativt skrivande utmanades jag också till att skriva längre skönlitterära texter. Jag kan tydligt se min egen utveckling och hoppas kunna fortsätta den även under det nya året.
Jag kommer att minnas 2012 som händelsernas år, då minnen för livet skapades. Ett år då jag vågade och klarade av mer än jag någonsin hade trott var möjligt. En tid då jag verkligen levde i nuet och älskade livet. Det finns mycket mer att säga om det kanske hittills roligaste året i mitt liv, men jag sätter punkt här och blickar framåt. Min magkänsla säger mig att det nya året kommer bli minst lika intensivt och bra som föregående år.  

2013 – let’s do this!

måndag 14 januari 2013

THUMBS UP FOR 2012

 Skrattattacker mitt i natten tillsammans med min italienska lillasyster
 Sova i tält, hänga med sköna kollegor och bestiga Storbritanniens högsta "berg"
 Word
 Promenad i Holyrood Park en solig dag i mars
 Påskmiddag med ett skönt gäng
Roadtrip till mysiga North Berrwick
 Lyckan över att solen skiner och solglasögonen sitter där dom ska
 Eftermiddagsrast tillsammans med fina kollegor
 Roadtrip med min italienska lillasyster och skotska extrapappa
 Glatt humör trots tråkigt väder
 Mitt sätt att uppmärksamma Sveriges nationaldag
 Robyn + Coldplay + ösregn = MAGI
 Fika med vänner, sittandes på en utomhusservering trots att det egentligen är lite för kallt, är fint
Partytricket som imponerade stort på folk
 Min syster har fattat grejen!
Bestigning av Ben Lomond - en av årets absolut bästa dagar!

DECEMBER 2012

 Lagom till första advent plockades ljusstakarna fram och spred välbehövligt ljus under årets mörkaste veckor...
 ...då det sällan blev ljusare än såhär...
 ...och solen orkade sig aldrig över de finska bergen
 
 Luciamorgon med mina systrar i tåget
 
 Luciakväll i byn, fin kväll. Ett luciatåg som det fullkomligt strålade om och tornedalska män som sjöng så vackert på meänkieli att jag fick gåshud. Dessutom fick jag med kort varsel rycka in som pianist på en låt, längesen sist men det gick bra ändå!
 Jag levde i ett kreativt kaos och pysslade till långt in på nätterna...
 
 Gjorde en hel hög med julkort...
 
...som skickades iväg till nära och kära!
 
 Var utomhus mycket med en favoritkille...
 
 ...och njöt av snö och kyla!
Firade min födelsedag några dagar för tidigt 
 
 Bästa SB kom på besök och vi hade fina dagar tillsammans
 
Åt kladdkaka, planerade vår resa och kom egentligen inte fram till så mycket vettigt, men kul var det!
 
 Jag firade min 24e födelsedag och blev ihågkommen av fantastiska vänner som skickade paket med posten
 
 Vägbeskrivning till brevbäraren för att vara säker på att paketet hamnade rätt!
  
Hur roliga och påhittiga vänner har jag inte?!
Åkte uppåt och inåt i vårt avlånga land för att hälsa på farmor och farfar
Förundrades av mängden snö som stadigt ökade ju längre norrut vi kom
Midvintersolståndet firades med fyrverkerier och många minusgrader
Inslagning av julklappar
Julaftonspromenad på oplogade skogsvägar
 Shine your light and let the whole world see
Julaftonsmiddag med fina syskon och kusiner
Juldagsfika i det stora röda huset
Årets sista dagar tillbringades med en bästa vän...
 ...och jag var väldigt peppad på 2013!
Hejdå 2012, TACK för att du varit ett så händelserikt och fantastiskt roligt år!