Look at the stars, look how they shine for you

Himlen var så makalöst vacker ikväll när jag promenerade runt byn med hunden. Ett kolsvart himlavalv med tusentals gnistrade diamanter. Temperaturen närmade sig nollstrecket och det var en sån där kväll när blicken oftare var riktad uppåt än framåt. Vägen som jag alltid går kan jag ändå utan och innan så det spelade ingen roll.

Under min timme ute i höstmörkret fick jag se en stjärna falla. Och så en till! Och ännu en! Tre stjärnfall, så magiska att superlativen knappt räcker till. Med vidöppen mun, hänförd av det fantastiska stjärnspelet, stod jag mitt på vägen och fylldes av en "live-in-the-moment-allt-annat-kan-vänta"-känsla.

Tre gånger om skickade jag iväg en önskan ut i rymden och hoppas förstås på att den nu kommer att gå i uppfyllelse!