fredag 19 oktober 2012

Första snön


Efter veckor av regn som urvattnat naturens alla färger och kvar bara var ett gråbrunt mörker kom höstens första snöfall. Ett plötsligt men samtidigt så väntat och efterlängtat snöfall. Flera centimeter blöt nysnö som inom loppet av bara några timmar förvandlade hela dalen till en magisk vintervärld. Gnistrande snö och strålande sol för en dag, sedan återigen ett grått höstslask som ger blöta fötter och trött humör. Än är vintern inte här för att stanna, utan det var bara en försmak på vad som komma skall.  

Jag älskar verkligen vintern, men varje år kommer jag ändå en punkt då jag är spyless på allt var mörker och kyla heter. För mycket av det goda är liksom aldrig bra, men sedan efter vår, sommar och höst är jag återigen redo för att möta vintern. I oktober står jag där med vidöppna armar och välkomnar första snön likt en gammal vän. Long time no see, jag har saknat dig.

Tystnaden som uppstår vid snöfall är något alldeles speciellt, som om hela världens bäddats in i bomull. En vit fuktig bomull som knarrar dovt under fötterna. Mina skor blir de första att lämna avtryck i snön, tungspetsen fångar snöflingor och jag uppför mig som om jag aldrig sett snö förut, trots att jag praktiskt taget är uppvuxen i en snödriva.

Den här vintern kommer jag att få det bästa av två världar. Fram till slutet av januari ska jag njuta ohämmat av tysta snöfall, skidåkning och bus i snön med hunden och sedan, när jag vanligtvis brukar börja känna mig mätt på kyla, väntar äventyr på varmare breddgrader.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar