Vid köksbordet sitter min morfar. Hans stövlar har bildat en liten sjö av smältvatten under bordet. Han bemödar sig sällan att ta av dom när han bara ska "titta förbi en stund". Besök som ofta varar i minst en timme, min morfar har inte bråttom iväg någonstans.
Han sitter på en stol och spelar gitarr och sjunger. Hans annars så svaga och hesa stämma ljuder nu stark och klar. Min morfar verkar glad och han sjunger en visa med väldigt många verser. Mittemot honom sitter jag och ler stort.
Mysigt!
SvaraRadera