Fin

Innan hon ska sova går jag in till henne för att säga godnatt. Jag sitter på hennes sängkant och vi busar lite och göra roliga grimaser mot varandra. Jag skrattar och säger att hon är knasig, vilket hon bestämt säger att hon minsann inte är.

"Du är fin!" säger jag då, "Ja, det är jag!" svarar hon och ler så att den stora gluggen, där två mjölktänder nyligen har suttit, syns. Hon säger det med en sådan självklarhet som bara ett barn kan. Det är klart att hon är fin!

Min älskade lillasyster. Jag hoppas att hon även i framtiden, när hon är äldre och nya tänder har fyllt gluggen, kan känna att hon är fin och duger precis som hon är.