fredag 16 september 2011

Where did we go wrong?

Det finns en sorg i mig, lågt rankad bland alla de andra sorgerna, men som med jämna mellanrum kommer upp till ytan och gör sig påmind. Sorgen över oavslutade relationer, där vänskapen eller kärleken gradvis mattades av och bleknade bort. Det som tidigare var så viktigt förlorade någonstans längs vägen sitt värde, utan att jag egentligen förstod vad som hände.

Det skrämmer mig att vissa människor som en gång hade en så stor plats i mitt hjärta idag nästan känns som främlingar. Vänskap eller kärlek tills döden skiljer oss åt, finns det relationer som är eviga? Kanske är det så att vissa vänner under en period i ens liv är väldigt betydelsefulla för en, men när nästa steg på resan ska tas hamnar man i osynk. Man gör olika vägval och går längre och längre bort ifrån varandra.

Mitt i allt prat om hur viktigt det är att vårda sin kärleksrelation är det lätt att glömma bort att samma sak gäller för vänskapsrelationer. Dom kräver också underhåll, reparation och påbyggnad. I mitt liv har jag många pärlor som jag inte skulle vilja byta bort, inte ens för allt guld i hela världen! Men kanske kommer det en dag ändå att ske, att en pärla ersätts av en annan och så rullar det på. Det gäller att njuta så länge man få sola sig en pärlas glans, ta vara på varje litet skimrande ögonblick och att aldrig ta någon för givet

Trots att sorgen fortfarande finns i mig har den ingen chans att mäta sig med glädjen över vad dessa människor givit mig och alla fina minnen vi har tillsammans!

2 kommentarer: