Hon ropar mitt namn, gång på gång, innan jag slutligen hör och frågande vänder mig om. Hon stödjer sig mot sina kryckor, kroppen är hopsjunken av hennes höga ålder och ansiktet har djupa, vackra fåror. Kvällssolen letar sig in genom ett nytvättat fönster och får hennes ljusa hår att se ännu vitare ut.
"Jag vill bara krama dig!" säger hon med sin spröda röst och ler med hela ansiktet.
Vi kramar varandra och jag vet att det är precis ett sådant här ögonblick som jag kommer att minnas den dagen hon inte längre finns mitt ibland oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar