onsdag 4 maj 2011

Då, nu, framtiden.

För snart fyra år sedan sprang jag och mina klasskamrater ut ur skolan, iklädda vita mössor sjungandes studentsången. Framtiden var vår och hela världen låg framför våra fötter. Lyckan över att äntligen få stå på egna ben och fatta sina egna beslut var härlig. Men efter en tid smög sig känslan av stress och ångest på. Alla dessa valmöjligheter, att hela tiden känna att man måste fatta rätt beslut. Att inte kasta bort sin tid, utan leva livet men samtidigt tänka på framtiden.

Fyra långa, händelserika år. Alla har vi sedan dess fattat många beslut, en del beslut mer avgörande än andra. Någon har gift sig, någon annan väntar barn. Någon är snart färdigutbildad medan någon annan bor kvar hemma hos sina föräldrar och jobbar. Våra liv idag avspeglar kanske inte de drömmar som vi hade då. Saker har förändrats under resans gång och nya mål har satts upp. Man väljer olika och det finns inga rätt eller fel. Det gäller bara att hitta sin egen väg. 

Jag känner att jag har hittat min väg och om fyra månader bär den mig till en ny stad i ett främmande land. En stad där jag ska spendera nästan ett helt år av mitt liv, jobba för inga pengar alls men bli många erfarenheter rikare. När jag tänker på det som komma skall, även kallat framtiden, får jag en bra magkänsla.Inte minsta spår av ångest eller rädslan för att ha fattat fel beslut.

Det är inte många kompisar från min gymnasietid som jag idag har kontakt med. Vissa har jag glidit ifrån, vilket jag tror är naturligt då man kommer till ett sådant stort vägskäl i livet. När vi delade den trygga vardagen i skolan hade vi mycket gemensamt, men när studenten var tagen märktes det snabbt åt hur olika håll vi drog.

Andra vänner som har försvunnit längs vägen kan jag sakna ibland, men tröstar mig med att det är så det fungerar. Människor kommer och går i ens liv. Saknaden av de gamla vännerna är inte speciellt stor i förhållandet till tacksamheten och glädje över alla de nya människorna som har kommit in i mitt liv under de senaste åren.

Om några veckor är det min lillebrors tur att springa ut ur skolan, iförd sin vita studentmössa, för att möta livet och framtiden. En resa som kanske inte alltid blir som man har tänkt sig, men som är spännande, rolig, utmanande och alldeles, alldeles underbar!

2 kommentarer:

  1. Det låter som att det är någon som har piggnat till! :) Saknarej. PUS

    SvaraRadera
  2. Så sant så! Du har verkligen ett spännande år framför dig!!! och jag tycker du har hunnit med mycket spännande på fyra år, även om du bor hemma just nu!!!

    SvaraRadera