tisdag 29 mars 2011

Alla vill till himmelen men få vill ju dö


Döden. En så självklar del av livet, men samtidigt så skrämmande för många. Man väljer att inte tala om den, låtsas som att den inte finns. Tills den en dag knackar på dörren, ibland som en högst objuden gäst. Andra gånger som någon man väntat på ett tag. Oavsett situation blir döden en påminnelse om hur bräckligt ett människoliv är och att det inte är någonting som man kan ta för givet.

Jag har mer än en gång, under mitt hittills 22-åriga liv, fått erfara hur döden kan komma snabbt och plötsligt. Människor som varit mitt uppe i sina liv har ena stunden varit så nära, för att i nästa stund vara borta. För alltid. Trots mina erfarenheter är jag inte rädd för att dö.

Det som skrämmer mig är tiden. Att inte få tillräckligt med tid. Inte tillräckligt med tid för att leva mitt liv, så som det är tänkt. Inte nog med tid för att hinna göra skillnad, för att hinna betyda något för någon annan. 

Men är något som jag har lärt mig av alla smärtsamma förluster så är det att leva ett helt liv inte handlar om år. Som det gamla talesättet säger "Fyll inte livet med år, utan åren med liv". Vissa behöver kanske 80 år för att leva sitt liv, medan andra göra det på 8 eller 13 år.

Det handlar om att leva här och nu, utan att blicka för mycket varken framåt eller bakåt. Det enda som vi med säkerhet vet att vi har är NU. Jag försöker också att leva därefter.

2 kommentarer:

  1. Du skriver verkligen fint, med eftertanke!
    Men man behöver verkligen påminna sig om att leva i Nuet!

    SvaraRadera
  2. Du skriver verkligen BRA Liv. Mycket läsvärt. Spara dina texter på datorn så att du kan ge ut en bok med dina tankar i framtiden. Jag skulle garanterat köpa den. :)

    SvaraRadera